Efter den senaste cyberattacken har flera politiska företrädare uppmanat till ökat ansvar för digital säkerhet. Ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, har lyft vikten av att alla tar ansvar för sin egen så kallade cyberhygien.
Det är en rimlig uppmaning.
Men den behöver förstås i rätt kontext.
När ansvar blir ett abstrakt begrepp
Cybersäkerhet diskuteras ofta på systemnivå, lagstiftning, myndigheter och samhällsviktiga funktioner. Det är nödvändigt. Samtidigt riskerar ord som ”cyberhygien” och ”ta ansvar” att bli abstrakta för människor som bara försöker få vardagen att fungera.
Två fallgropar är vanliga.
Antingen reduceras ansvar till tekniska checklistor.
Eller så låter det som en moralisk uppmaning, där brister uppfattas som individens fel.
I praktiken är cybersäkerhet sällan ett individuellt problem. Det är ett systemproblem.
Vad ansvar betyder i praktiken
Att ta ansvar i vardagen handlar inte om att bli expert. Det handlar om tre grundläggande saker.
Först: överblick. Att förstå vad som faktiskt är viktigt att skydda och varför.
Sedan: rimliga prioriteringar. Att göra val som står i proportion till verkliga risker.
Och slutligen: långsiktighet. Säkerhet är inte ett projekt, utan något som behöver byggas in i vardagliga rutiner och beslut.
Tekniska skydd är viktiga, men utan struktur och förståelse tappar även avancerade lösningar effekt över tid.
Ansvar utan dramatik
Ministerns uppmaning är därför riktig. Men verkligt ansvar skapas inte genom fler varningar eller högre tonläge. Det skapas när säkerhet görs begriplig, hanterbar och närvarande i vardagen.
Cybersäkerhet fungerar som bäst när den verkar i det tysta.
När den inte kräver ständig uppmärksamhet, men finns där när den behövs.
Protection you can feel.
Power you never notice.
Källor:
Aftonbladet – Intervju med Carl-Oskar Bohlin om cyberhygien
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4o9Azq/ministerns-uppmaning-efter-hackerattacken-viktigt-att-ta-ansvar-for-sin-egen-cyberhygien